Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
ligga i sju år, innan det a Uman göres. Om så är, få
vi vänta länge, ehuru den aldrig kan vänta för länge,
som väntar på något godt.» - Härvid afstannade
samtalet, och den ångande drycken förtärdes. Genast
därefter gick öfversten ut för att se om sitt stall.
Guvernanten aflägsnade sig äfven med nedslagen uppsyn, och
då öfverstinnan i något ärende utkallades af en
dome-stik, befann sig Sebastian ensam med Emma, som åter
igen bläddrade i sin bok.
Nu vill jag hålla tusende mot ett, att icke en bland
tusende icke kan gissa den hvardagliga fråga, Sebastian
framställde för att inleda ett samtal. Frågan var
naturligtvis, hvad bok hon läste.
Emma uppslog sina sköna, bruna ögon och svarade
med låg röst: »Konung Enzio af Nicander.»
»Den innehåller många vackra ställen», sade
Sebastian. »I synnerhet behagar mig Enzios sista sånger,
eller råden till hans son. Jag glömmer aldrig de sköna
orden:
»Tro den du älskar, bedrager han ock;
Torka din tår, men bedrag ej tillika;
Bättre och sällare kallar jag dock
Svikas - än svika.»
Under det Sebastian reciterade denna vers, fästes
Emmas blickar sorgset, ja, nästan förebrående på honom.
»Ni har ett godt minne», sade hon med något osäker
röst, »och tyckes älska skaldekonst, för att döma efter
de afskrifter ur våra poeters arbeten, hvarmed ni så
lifligt förser mamsell Amanda och som hon lika flitigt
lär sig utantill. . . men hvad beträffar den vers ni
nämnde, har jag just lagt ett märke vid densamma,
ty äfven mig har den rört. Den man värderar, vill
man så gärna tro om godt - om han än icke förtjänar
det. Men hellre vill jag dö än svika någon, det vet
jag...»
»Ni talar så allvarsamt, alldeles som ni någon gång
hade blifvit sviken. Men hvem skulle väl kunna svika
ett så ungt, oskyldigt och godt väsende», tillade
Sebastian och sökte att fatta hennes lilla hand, den hon
dock mulnande drog undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
