Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Was maii voil der Minute ausgeschlageii
Giebt keine Ewigkeit zuriick.»
»Ha, ha! räcker ej svenskan längre till!» ljöd en
skarp röst från dörren. Adjutanten och guvernanten
vände sig om och sågo öfverstinnan.
»Förlåt mig, min söta!» sade hon med bitterhet
till guvernanten, »att jag afbröt er tcA>te å tete. Jag
kunde sannerligen icke föreställa mig, att ni tog emot
ungkarlsbesök på ert rum. Och ni, min herre!»
fortfor hon, vändande sig till Sebastian, »ni torde
måhända hafva den artigheten och aflägsna er, medan jag
talar några ord med den älskvärda mamsell Amanda.»
Sebastian bugade sig och svarade med sitt
behagliga leende: »Min härvaro förefaller er med rätta
gåt-lik, men gåtan ligger begrafven i det bref, mamsell
Amanda af förskräckelse låtit falla på golfvet.» Hastigt
som blixten skyndade Öfverstinnan att upptaga
kyrkoherdens känslosamma utgjutelse. Guvernanten lät det
godvilligt ske, emedan annat medel ej fanns för handen
att afvända stormen och förekomma misstydning. »Ah!
det må jag bekänna var någonting oväntadt!» utropade
öfverstinnan med klarnande blick, »l sanning, ett högst
förmånligt anbud? Och ni, min vän, ni kan väl icke
annat än antaga det?»
»Jag hade just ämnat att utbedja mig hennes
nåds välvisa råd», stammade guvernanten.
»Jag tackar er för ert förtroende, jag vill
motsvara det. Men hvad bar baronen med denna ömtåliga
angelägenhet att göra?»
»Jag medförde brefvet och hade dessutom lofvat
kyrkoherden att genast lämna det i mamsell Amandas
egna händer. När mitt ärende nu är inrättadt, kan
jag aflägsna mig.» Att omständligen berätta hvad de
båda damerna sade hvarandra, sedan de blifvit
ensamma, är af ingen särdeles vikt för denna sannfärdiga
historia. Nog af, »kluddlappen» kom i glömska, och
innan kort var såväl öfverstinnans svartsjuka som
guvernantens o beslutsam h et försvunnen. Ännu samma
afton skref mamsell Amanda vid den tysta lampan
följande bref, just med samma penna, som på mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
