Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
klappade Emma på den glödande kinden, som ännu
var våt af tårar. »Men bevara mig! Jag tror, du har
gråtit, mitt barn. Hvad vill detta säga?»
Emma kastade sig snyftande i faderns armar,
kysste honom häftigt och lämnade därefter hastigt
rummet.
»Hvad tusan går åt flickan, Sebastian?» frågade
öfversten. »Hon måste vara kär.»
»Jag . . . jag vet icke», stammade älskaren.
»Du har väl icke pratat något tok för henne, helst
nu, sedan hon står till dig i den största förbindelse en
människa kan hafva till en annan. Jag vill åtminstone
icke tro, att du så illa vedergällt den faderliga huldhet
jag alltid bevisat dig.»
»Herr öfverste!» sade Sebastian med ädel värma,
»jag har aldrig sagt någon osanning. Jag vill därför
icke nu neka, att jag hyst en innerlig tillgifvenhet för
er dotter allt ifrån den stund jag kom i ert hus. Hon
var då nästan barn! Men nu står hon fullväxt och
smyckad med de ljufvaste själens och kroppens behag,
för hvilka det varit mig omöjligt att förblifva likgiltig.
Ja, jag bekänner, att jag älskar henne. Ordet är
uttaladt - ni kan förskjuta rnig för mitt fel - jag har
måhända handlat orätt. . . men profvet öfversteg mina
krafter.»
»Men hon, Sebastian . .. hon ... huru är det med
henne?»
»Icke förr än denna afton har hon visat sig äga
några varmare känslor för mig. Men nu tror jag, ja,
jag är viss, att hon älskar mig tillbaka.»
Öfversten knäppte med fingrarna, som han alltid
brukade, då han på något sätt var upprörd.
»Se så, för fan!» sade han, »du har just ställt
vackert till. Skäms du icke, pojke! Men så är det
att hafva adjutanter i huset. Adjutanter äro ett
djäfvuls-tyg: antingen skola de kurtisera frun eller dottern, och
i hvilketdera fallet som helst blir det oro och förbistring.
Hvarmed vill du föda hustru, din stackare?»
Sebastian, som lefvat bland de glada under sina
officersår och nästan helt och hållet förstört sitt lilla
fädernearf, hade ingenting att svara på denna fråga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
