Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mytologiska namnet* på det lurfviga hufvudet. Denna
smågnäggade därvid, mäkta förnöjd, och räckte sina
tjocka läppar åt den älskade husbonden. Det var på
sätt och vis en skon grupp, dessa trenne varelser, jättar
hvar och en i sitt slag, och ställda så långt ifrån
hvarandra i skapelsens undransvärda kedja, men dock
förenade med så mycken kärlek. Ack! till föga heder
för vårt släkte, torde man kunna påstå, att man fåfängt
inom detsamma skulle söka så tillgifna, så
oegennyttiga vänner som dem, hvilka den gamle ägde i sina
båda trogna följeslagare, eller »stumma bröder», som
den ädle fransmannen Michelet så skönt kallar
husdjuren.
Sedan nu Svadilfar blifvit fullkomligt blidkad och
brödbiten uppäten, fortsatte den gamle sin färd, under
det han sakta gnolade på någon gammal krigssång.
Efter några minuters fart såg han framför sig en grind
och var just i begrepp att med en duktig ed förklara
sitt höga missnöje öfver allt hvad grindar heter, då
han såg en ung gosse hastigt framspringa från en buske
bakom vägdiket och öppna densamma. Ur sin
resväska framtog nu den gamle en slant, men då han
närmare betraktat gossen, tycktes han hafva ändrat
föresats; ty han stack åter ned slanten och höll stilla,
i det han vinkade gossen till sig.
Gossen närmade sig frimodigt, och den gamle
klappade honom med oförställd beundran på hans
lockiga hufvud. Det var också en den vackraste gosse
man kunde tänka sig, med lockigt, kastanjebrunt hår,
stora blå ögon, hög panna, de allra friskaste runda
kinder med skälmska gropar och därtill en mun, liten
och rosig som en flickas. Han tycktes vara vid pass
tolf eller tretton år, och hans bruna, bara bröst
förrådde styrka och hälsa. Han gick barfota, men hans
kläder, ehuru lappade på flera ställen, voro dock rena
och snygga, liksom händer och ansikte.
* Svadilfar var, enligt skandinaviska mytologien, den
häst, med hvilken en jätte framkörde de ofantliga stenmassor,
som erfordrades för byggandet af en ointaglig borg åt gudarna.
Garmer, en vild hund, som lössläppes vid Ragnarök och då
biter ihjäl guden Tyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
