- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
14

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

Pastorn såg med ett uttryck af oförställd beundran
därpå. Därefter sade han: »Herrans vägar äro
förunderliga. Hvad som såg ut att blifva detta barns
olycka, har blifvit dess lycka; ty hvad bättre lott kan
den öfvergifne önska sig än att få en så allmänt och
så rättvist vördad man till beskyddare som major
Torsson, om hvars godhet och välgärningar hundrade veta
att tala.»

»Bara småsaker, bästa herr pastor. Men ni
ansvarar mig ju för, att pojken, som, enligt hvad jag
berättat er, redan på vägen fångade mitt hjärta, icke
har några oarter?»

»Han hade en förträfflig mor och efter allt, hvad
jag känner om honom, är han utan jämförelse det
förhoppningsfullaste barn här i trakten, mina egna gossar,
gudnås! ej undantagna. Visst är han litet yr, men...»

»Det är just dygden, det, herr pastor U inföll
major Torsson. »Och nu farväl l Jag kommer hit med
gossen till begrafningen om söndag. Alla kostnader
ersätter jag, om ni, enligt ert godhetsfulla löfte, vill
hafva bestyr därom.»

Pastorn bugade sig djupt för den af resande och
såg länge efter hans försvinnande kämpagestalt.

»Hvem var den där, som for af med lille Sigurd?»
frågade den unga bondhustrun, hvilken närmat sig till
honom.

»Den bästa karl, som finns, Greta. Du har väl
hört talas om den gamle besynnerlige majoren på
Trudvang?»

»Å, herre Gud! var det han? Han, sorn hjälper
och råder alla fattiga? Då är det ingen fara med lille
Sigurd, stackars barn l»

»Nej, så tror jag med», sade prästen.

Sigurds sömn var lika lång som djup. Solen hade
redan börjat sänka sig bakom skogstopparna, då han
åter uppslog sina ögon. Han reste sig hastigt och
utropade: »Hvar i Guds namn är jag? Ack! Gud hjälpe
roigl jag nar somnat; och jag, som skulle skynda mig
med medikamenterna till mamma!» Ett förfärligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free