Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Under sina förhoppningars svärmande drömmar
hade nämligen vår unga äfventyrare icke märkt, att
han kommit in i en mörk skog, ej heller huru en
bakom ett stort träd därstädes dold figur hastigt smugit
sig in på honom, förrän det redan var för sent att
fly undan,
»Tag genast hit dina pangar och hvad annat som
du kan ha på dig, din rackarunge!» ljöd en skärande
röst, som icke kom från någon annan än den rödhårige
gesällen, hvilken enligt krögerskans utsago »födde sig
med sina händer». Han tycktes äfven vid närvarande
tillfälle vilja göra detsamma, ehuru i en annan mening.
»Tag hit, hvad du har, annars slår jag ihjäl dig
på eviga momangen!» ljöd det för andra gången ännu
mera hotande.
Sigurd var visserligen ingenting mindre än feg,
men han insåg alltför väl, att hvarje vidare försök
till motstånd härvid lag skulle lända honom till mera
skada än nytta. Han fogade sig därför efter banditens
vilja och lämnade honom sina pänningar och sitt ur,
det enda af värde, som han ägde.
»Tag äfven af dig rocken, vi ha varm sommar,
och du kan gärna gå i skjortärmarna», flinade banditen.
Sigurds böner voro fruktlösa; han måste efterkomma
rånarens befallning.
»Och du går äfven fortare barfota, än med de
vackra stöflorna på. Af med dem!»
Äfven detta fullgjordes af Sigurd, fast han därvid
darrade af vanmäktig vrede.
»Se så», sade rånaren, »det är bra. Byxorna,
skjortan och västen kan du få behålla och den där
lådan också, där jag kan tro, att du har ditt speleverk,
som jag ej gör med och icke orkar att besvära mig
med. Men på det du icke på en stund må kunna
springa och skvallra ur skolan, så vill jag ge dig en
sinkadus, som kan täppa truten på dig för en god
stund», och härvid höjde den omänsklige sin tjocka
påk och gaf vår hjälte ett slag i hufvudet, som
ögonblickligt sträckte honom sanslös till marken. Efter
denna illbragd skyndade rånaren med sitt rof in i den
djupaste skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
