Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
hvilken han ej velat utbyta mot allt hvad lifvet äger
mest lockande och njutningsrikt. »Är det då en
jordisk varelse, denna kvinna?» frågade han sig själf:
»Är det kärlek, som hon har ingifvit mig? Kan detta
vara kärlek? Är det ej snarare vansinne, ett djupt,
ett obotligt vansinne? Och likväl, huru ljuft, huru
saligt! - Och sedan, hvilket snille, hvilket hjärta hos
denna uppoffrande, högsinnade, oförlikneliga varelse l
o!» - och härvid drog han våldsamt efter andan,
liksom hans eget hjärta hotat att sprängas. Han
genomgick åter väl för hundrade gången på denna dag alla
de oförgätliga ord, i hvilka hon, sluten i hans armar,
uppenbarat alla sin själs rika skatter, på samma gång
hon offrade åt sin, henne öfvermäktiga kärlek. Hon
hade målat dennas allmakt i så hänförande färger, att
själfva Petrarchas glödande stanzer därvid föreföllo
honom intetsägande och matta. I hennes uttryck hade
legat en inspiration, där bacchantens yra på ett
förunderligt sätt hopsmält med jungfruns blygsamhet.
Hon var en alldeles för stolt kvinna att icke vara
medveten af hela förkasteisen i den svaghet hon visat, men
snart hade blygselns matta suck åter förkväfts i en
kärleksyr omfamning.
Under lugnare mellanstunder hade hon för Sigurd
uppdagat, hvad såväl han som läsaren hittills funnit
oförklarligt i hennes handlingssätt. Inseende hela faran
af den lidelse, som så omotståndligt bemäktigat sig
hennes för allt skönt och ädelt svärmande själ, hade
hon verkligen för ett ögonblick beslutat sig att fly.
Då hade hon i hast mot Sigurd förändrat sitt
uppförande! Visat sig kall, ehuru hennes hjärta förhärjades
af förtärande lågor; liknöjd, ehuru han utgjorde hennes
enda tanke. Då hade hon äfven skrifvit detta
bekännelserika bref, hvilket tillställdes Sigurd, kort efter det hon
med furst Mavrokordatos begifvit sig till Missolonghi.
För fursten hade hon berättat, att Sigurd var orubblig
i sitt beslut att kämpa för Grekland och att de redan
sagt hvarandra farväl. Fursten hade sedan utan att
förråda hennes kön anskaffat henne en undangömd
bostad, där hon kunde afvänta det franska sändebudets
afresa. Men genom den unge sjöofficeren, hvilken just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
