Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
dande striden och därigenom göra sig värdig ännu en
lagerkrans, ännu en fest, sådan som denna . . . Och
denna uppmaning hade kommit från henne, henne,
som nyss förut så lifligt målat den förfärliga ångest,
som kvalde hennes själ, då hon, skild från sin älskling,
tänkte på de faror, mot hvilka han skyndade!
»Gå, gå, min Sigurd!» hade hon sagt med en
förundransvärd styrka, i det hon sakta lösgjort sig ur
den sista, långa, smärtfulla, trånande omfamningen;
»gå att ur den lyckliggjorda kärlekens famn kasta dig
i ärans, som väntar dig! Sådant, o, min Sigurd, anstår
den rätta hjälten, ty den härligaste segern är dock
alltid den, som vi vinna öfver oss själfva, och sådant,
Sigurd, endast sådant», och härvid öfvergöts till och
med hennes bländande hvita hals af den skönaste
rodnad - »kan komma Virginia Zagarolo att glömma . . .
glömma, att hon själf förgätit denna lära. Då hon
villigt offrar sitt allt, det, som för henne äger långt
högre värde än hvarje annan sällhet, som jord och
himmel kunna erbjuda, månne hon ej då till någon
del försonat den stulna lycksaligheten af sitt felsteg?
Gå, min Sigurd, och låt denna kyss vara den sista!
Låtom oss hoppas på ett snart återseende - ett snart,
min Sigurd!»
Efter dessa ord hade hon med lindrigt våld
fört den halft förtviflade älskaren till dörren, genom
hvilken vi sett honom vacklande utstörta.
Vi hafva äfven sett, huru länge det lyckades
hertiginnan att bibehålla det lugn, hvilket hon genom en
öfvermänsklig ansträngning nyss visat.
Under den största möjliga tystnad hade Markos
Botzaris låtit uppställa sin lilla kärntrupp. Han
framträdde sedan själf inför sina tappra och föreställde dem
i manliga ord, fulla af krigisk vältalighet, omöjligheten
att göra ett reguliert anfall på den mångdubbelt starkare
fienden, under det att, å en annan sida, deras land
och heliga sak voro ohjälpligen förlorade, i fall de icke
begagnade natten för att genom ett djärft steg hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
