- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
136

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

ekvation, uti hvilken äran och självuppoffringen ingå
som obekanta storheter - dessa omständigheter, säger
jag, hafva för mig tagit en vändning, hvars gynnsamhet
herr brukspatronens oförlikneliga gästfrihet bringat till
en förut aldrig anad höjd af fullkomlighet, och då jag
nu till herr brukspatronen frambär min insidiösa
tacksamhet för den nyss utbringade välkomstskålen, hvars
vältalighet endast kan jämföras med sammanhangets
ouppblandade klarhet, sker det med hjärta, lifvadt af
de känslor, som ...»

»Redan äro tillräckligt uttryckta», afbröt mig min
värd med en stel bugning och en ton af missnöje,
hvilken han fåfängt sökte att dölja. Han återvann
dock genast fattningen och visade sig som samma artiga
och pratsamma värd som förut, i det han återförde
mig till salongen, men hvad jag sett var tillräckligt
att bringa mig till den besynnerliga förmodan, att
mannen ingalunda var den han ville synas och att
han i tal begagnade sitt sammelsurium endast för att
därigenom slå dunster i ögonen på folk och söka
inbilla dem, att han vore en oskadlig, enfaldig narr.
Var det således endast en roll han antagit, måste dock
medgifvas, att den spelades ypperligt. I sin förträffliga
roman Woodstock låter Walter Scott den store
Cromwell på flera ställen tala idel gallimatias - hvilket
äfven lär ha varit hans sed - och dock var han den
slugaste man på sin tid. Den värde brukspatronen
Ohrtström var visserligen ingen Cromwell, men att han
var slug, det visade bäst den stora rikedom han vetat
att tillskansa sig, äfvensom ordningen i hans hus.

Under det jag gjorde dessa betraktelser, föreslog
föremålet för desamma, att vi skulle »begagna
återstoden af vårdagens sol till betraktande af
omgifningar-nas för mig ännu obekanta härlighet», till hvilket jag
med glädje biföll, då jag allt för väl behöfde någon
svalka efter den rundliga välfägnad jag nyss åtnjutit.
Vi begåfvo oss således ut, sedan brukspatronen hviskat
några ord åt betjänten. Aftonen var den vackraste
man kunde önska sig, och den värde patronen hade
full rättighet att kalla omgifningarna »härliga». Äfven
byggnader och åkrar, likasom själfva bruket, tycktes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:32:48 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/braunber/3/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free