Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
»Du, såsom varande en smula poet, skall
naturligtvis skrifva en hälsningssång. Du har hört, att hon
heter Josefina, är vacker och kommer från Stockholm.
Mera behöfver du ej veta för att få ihop de dråpligaste
rim i kristenheten. Vår gemensamme vän och slaf
Truls Edvard Barkander är jägare och passar således
ypperligt till att servera kanonerna, af hvilka jag sett
icke mindre än sex stycken, liggande i hammarsmedjan.
Själf vill jag med trädgårdsmästarens och andras
tillhjälp resa den allra gudomligaste äreport samt plundra
fälten på alla deras blommor. Räcker tiden till, vill
jag äfven göra några fyrverkeripjeser, i hvilken konst
jag är mäkta slängd, allt ifrån den tid jag tjänte som
konstapelskadett vid artilleriet. Således friskt till verket!
Vi hafva icke en minut att försumma. Sätt dig genast
ned att skrifva och rif dig i hufvudet efter rim, så att
stickorna fastna mellan naglarna, och när du fått ditt
opus färdigt, kom ut till mig och var mig behjälplig
medelst din goda smak, du gudsnådliga skönsjäl!»
Härvid aflägsnade sig den lika verksamme som
liflige och glade unge mannen, och då jag gärna ville
vara honom behjälplig vid utförandet af hans idé såsom
en ringa lön för den osparda möda, med hvilken han
invigt mig i fältmätningskonstens hemligheter, gick jag
ögonblickligen till skrifbordet, där det lyckades mig att
på mindre än en timme få ihop en icke så alldeles
förkastlig sång, tackad vare den tillfällighet, att mina
tankar fördes tillbaka på en ung, förtjusande flicka,
hvilkens bild jag allt ifrån Karlbergstiden burit i mitt hjärta.
När mitt odödliga mästerverk var färdigt och på
det prydligaste renskrifvet, gick jag ut att visa
detsamma för min kamrat, hvilken jag fann i fullt arbete
med pålars nedsättande i jorden till den
blifvandejäre-porten, därvid troget biträdd af herregårdens inspektor
och drängar, hvilka han genom sitt godmodiga skämt
förstod att hålla vid det muntraste lynne. Piga efter
piga anlände oupphörligen med stora fång af löf och
blommor, under det att Truls Edvard Barkander, nästan
hufvudyr af glädje, var sysselsatt med laddandet af
sina kanoner, dem han placerat på en höjd ett litet
stycke utanför nyss nämnda äreport.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
