Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
fäkta de poeterna, som alltid gå fattigt och dugligt
folk i vägen! Men du glömmer väl icke mina fem
tusen banko, då du kommer i ditt rike?»
»Nej, din galenpanna! men god natt nu. Jag
börjar verkligen att bli sömnig.»
»Sömnig? Är du då alldeles rosenrasande! En
ung, förälskad Celadon, som efter flera års förlopp
lyckligen återfinner den herdinna, han dagligen begråtit
som förlorad, känna sig sömnig? Å, det är oerhördt!
och endast genom att omtala detta för arftagerskan till
Dunderfors skola dina aktier ohjälpligen sjunka och
mina stiga i stället. Men jag är ädelmodig och lofvar
att tiga, om du höjer min andel i rofvet till tiotusen
riksgälds jämnt.»
»Får gal blott du själf går», svarade jag och vände
mig mot väggen, icke för att sofva, det vete den lille
bevingade guden, men endast för att med min själs
blickar skåda in i tvänne mörkblå, kärleksrika Ögon
samt att välsigna det lyckliga öde, som så underbart
fört mig tilsammans med föremålet för mitt första
tycke och mina första sånger.
Först i dagningen föll jag i en lätt slummer, ur
hvilken jag dock snart väcktes af betjäntgossen, som
med förskräckelsen målad på sitt ansikte stod vid rnin
säng och ruskade mig i armen, bedjande, att jag genast
skulle komma upp till mamsell, emedan brukspatronen
mycket häftigt insjuknat och vore nära döden.
Jag var naturligtvis ögonblickligen på benen och
klädde mig med möjligaste skyndsamhet, sedan jag
förut väckt Vingenblixt, som genast följde mitt exempel.
Ett par minuter därefter stodo vi i brukspatronens
sängkammare, där en hjärtslitande syn mötte oss. I
sängen låg brukspatronen med förvridna drag, och på
knä vid densamma, i lätt morgondräkt och de
mörkbruna, rika lockarna fritt slingrande sig öfver den
marmorhvita halsen, låg hans dotter hållande hans
maktlösa hand i sin och badande densamma med sina
tårar.
Vid det jag med sakta steg närmade mig till
sängen, höjde hon sina förgråtna ögon och hviskade
med en röst, hvars välljud icke en gång den djupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
