Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
gång själfva, och kanske just vid samma tidpunkt,
varit i samma fördömelse, vilja vi icke göra oss allt
för mycket lustiga öfver den arma Martissonen, som
råkat ut för den oöfvervinneligaste af alla fiender, väl
vetande af egen bedröflig erfarenhet, att man under
dessa hvarje dag förnyade strider är åtminstone fullt
ut lika mycket beklagansvärd, som man är löjlig.
Efteråt, när man fått göra närmare bekantskap med
lifvets järnhårda prosa; sedan brödbekymret med sin
törngissel piskat Idealerna på porten; sedan åldern eller
lefnadströttheten eller det slocknade njutningsbegäret
lagt sin isskorpa kring det fordom så varma, älskande
hjärtat - efteråt går det nog an att skratta åt, hvad
man då behagar förnedra med benämning sin
ungdoms-dårskap; men detta är dock hån, är föga bättre än
hädelse mot Gud, hvilket lyckligtvis enligt en bekant
justitiestatsministers berättelse »lärer förekomma endast
i Vimmerby». Voro vi ej måhända litet hvar under
inflytelsen af denna så kallade dårskap klokare, bättre,
ädlare än någonsin både förut och sedermera? Voro
vi icke då åtminstone fria från en hel hop små
hyggliga egenskaper, hvilka sedan envist som
kardborrar hänga sig fast vid människosjälens trassliga
härfva, såsom t. ex.: egennytta, falsk äregirighet,
hat, afund, beräkning, högfärd, lägre sinlighet, jämte
mycket annat smått och godt, »som ej så noga kan
specificeras?»
Efter detta lilla sidosprång inpå det outtömligaste
af alla kapitel, det om kärleken, vilja vi om några
ögonblick lyssna på den stackars fänriken, ty det är
ju of äntligen klart, att han liksom alla andra h j
ärt-kränka ungersvenner måste tala för sig själf, helst som
han är gynnad af nattens tystnad och ensamhet.
»Redan i morgon bittida måste mitt öde afgöras!» -
Dessa ord åtföljdes af en stor geste medels handens
tryckande mot hjärtat. - »Jag vill då tala vid kaptenen.
Han är en ärans man och tyckes hafva fäst sig vid
mig . . . Men icke är det därför just sagdt, att du
kan göra anspråk på hans dotter», tillade fänriken,
i det han begagnade andra personen singularis, och
därvid tvärstannade. »Hvilken framtid har väl du att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
