Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fostersonen och fosterdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
man med goda lampor i att undervisa, och pastorskan
var, som redan är sagdt, en ängel. För hennes
outtröttliga bemödanden lyckades det snart nog att taga
vilden ur mig, men också fick hon under de första
veckorna millioner frågor att besvara, den ena tokigare
än den andra. Mina begrepp började således
småningom att klarna, och då jag icke var så rasande dum,
som ekonomidirektören föreställt sig, gjorde jag snart
äfven ganska hastiga framsteg i läsning. Det jämna
fängelsetvång, hvilket jag varit underkastad i min första
barndom, var i så fall nyttigt, att jag icke gjorde
anspråk på för mycken frihet, men njöt så mycket mera
af den, som förunnades mig. Hvad som dock i början
mycket förundrade mig, var, att jag, som förr aldrig
fått gå ur ladugården, nu aldrig tilläts att gå dit in,
troligen därför, att jag så mycket snarare skulle glömma
mina första, i ordets egentliga bemärkelse »fä-aktiga»
barndomsintryck, angående hvilka jag hade ofantligt
mycket att berätta pastorskan, för hvilken jag räknade
upp alla korna till nummer och namn samt beskref
oldenburgaren Nero från topp till tå, eller rättare: från
horn till klöf. Besynnerligt nog, nämnde jag under
dessa berättelser sällan eller aldrig min mor, som alltid
stod för mitt minne med den fruktansvärda kosvansen
i handen och kom mig att liksom rysa. Slutligen
utträngde den goda pastorskan henne helt och hållet ur
mitt hjärta. Jag kallade nu den förra för »mamma»,
och jag trodde i min oskuld, att man liksom Heimdal
i gudasagan gärna kunde hafva flera mödrar, den ena
bättre än den andra; och då jag året efter min ankomst
till pastorn erhöll underrättelse om, att min verkliga
mor dött i kopporna, grät jag icke, förrän jag såg
pastorskan, min andra mor, gråta öfver min likgiltighet,
under det hon förebrådde sig själf, att hon därtill var
skulden.
Sex år förflöto under dessa goda människors
handledning. Under tiden hade pastorn fått ett godt pastorat
i Ystadstrakten, hvilket han genast fick tillträda. Jag
hade således blifvit ännu längre förflyttad från
ekonomidirektör Gödzell, hvilken nu blott en gång om året
hade tid att se till mig, som dock, i anseende till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
