Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fostersonen och fosterdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Ingenborg, som satt bredvid fröken, kysste nu
hennes hand gång på gång, under det tårar af rörelse
fyllde hennes klara ögon.
Men hvarför utförligare beskrifva denna oförgätliga
afton, som jag tillbringade i dessa tvenne älskvärda
fruntimmers sällskap? Nog af, att jag sedan nästan dagligen
»tog milt té» hos fröken och att jag under tiden vann
Ingeborgs hjärta. O, hur rikt, varmt och ädelt var
icke detta hjärta, hvilket ännu på ålderns dagar utgör
min vällust att få hvila vid! Hvilken trofast, innerlig
och ren kärlek skänkte hon mig icke!
Enligt hvad Ingeborg sedermera under en förtrolig
stund bekant, daterade sig hennes kärlek till mig från
samma afton, då jag raglade omkull framför hennes
fötter och hon »grät öfver mig».
»Som du minns, eller kanske längesedan glömt,
din skalk!» sade hon då till mig med ett tjusande
ögonkast,, »hade vi förut redan ofta mött hvarandra,
men aldrig talats vid. Ditt vackra utseende (förlåt mig,
att jag är uppriktig!) gjorde, att jag gärna såg dig,
äfven då du icke kunde se mig, som stod gömd vid
fönstret, när du gick ut med dina lustiga bröder.
Då dessa utflykter nästan beständigt förnyades och jag
märkte din brist på stadga, blef jag af själ och hjärta
ledsen för din skull. Men när du slutligen visade dig
för mig den där kvällen, som du vet, led jag ordentligt.
Huru nu kunna i ord återgifva min glädje, då jag allt
från denna stund fann ditt lefnadssätt helt och hållet
förändradt! Genom din städerska, vår piga, hörde jag,
huru flitig och ordentlig du hade blif vet, och jag nästan
högmodades öfver, att jag måhända därtill bidragit.
Jag har hört, och jag tror äfven på sanningen af den
sublima satsen, att den, som ur lifsfära lyckats att
rädda en person, fäster sig vid densamma med en kärlek,
ofta starkare än den räddades tacksamhet, Så hände
det sig äfven med mig, och det var en ganska lätt sak
för dig att erhålla ett hjärta, som länge sedan var ditt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
