- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
33

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

passioner, med eller utan orsak, en så förfärlig
svartsjuka, att han nästan bokstafligen lär hafva plågat den
arma, olyckliga till döds, sedan hon kort förut i en
olycklig stund skänkt mig lifvet.

Så snart sorgeåret var förlidet, hemförde min far
till sitt stora gods i Skåne en ny maka af hög familj,
och då äfven denna efter vederbörlig tid skänkte honom
en son, förenade sig båda i hat mot mig, den lika
laglige som oskyldige blifvande fideikommissarien,
hvilken de dock, i anseende till min olyckliga moders
börd, betraktade såsom en bastard, utgörande ett
oöfver-vinneligt hinder för den nyfödda fullblodingens lycka;
och de kunde aldrig nog fördöma fideikommissets
välvise stiftares glömska, att icke förklara en med ofrälse
hustru född son fideikommissrätten förlustig. Men det
som var skrifvet, var skrifvet, och som sakerna nu
stodo, var saken ohjälplig med mindre än min död.
Jag hvarken vill eller kan tro allt, hvad man sedan
berättat mig angående min behandling under de första
barnaåren: nog af, att jag på det oförlåtligaste sätt
vanvårdades, och mina tidigaste minnen härleda sig
från domestikrummen, där jag vanligen hölls
undangömd, medan på min halfbror slösades alla
föräldrakärlekens ömmaste omsorger. När jag någon gång såg
min far, skyndade jag med den instinkt, som är barnet
så egen, att gömma mig för hans stränga blickar och
kalla, hånfulla tilltal, som alltid kommo mig att rysa.

Af betjäningen, till hvars sällskap jag var inskränkt,
upplystes jag dock tidigt nog, ack! alltför tidigt, om
vidsträcktheten af de rättigheter, som nu så hjärtlöst
förhöllos mig, och mitt unga sinne, allaredan
förbitt-rådt af de misshandlingar jag rönt, lågade upp af hat
och hämndkänsla. De utsådda fröen hade tyvärr funnit
en alltför bördig jordmån.

Jag fann snart tillfälle att gifva luft åt mina en
gång väckta elaka känslor. En vacker dag (jag var då
vid pass sju år, men minnes händelsen så lifligt, som
om den passerat i går, emedan den hade till följd en
olycksfull förändring i mitt hittills förda lif) - en
vacker dag, då jag lekte på borggården till min fars
slott, såg jag huru en rikt guldsmidd betjänt kom

Braun, Samlade berättelser. JV< 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free