Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
första gången verkligheten i all dess nakenhet. Jag
kände mig liksom tillintetgjord och tänkte i början att,
liksom hjälten i min rysliga tragedi, med en dolkstöt
befria mig från lifvets börda. Men jag hade till all
lycka ingen dolk, och mycket osäkert är ock, huruvida
den blifvit begagnad, äfven om jag haft en sådan.
Jag hade erhållit olycksbrefvet om aftonen, och den
upprörda sinnesstämning, hvari det försatte mig, gjorde,
att jag nu för första gången i mitt lif fick erfara detta
»sömnlösa kval och dessa ändlösa plågor», hvilka jag
förut så ofta och med sådan förkärlek diktat. Först
mot morgonen föll jag i en orolig slummer, äfven där
förföljd af de rysligaste drömmar, uti hvilka den
»brutala» sjökaptenen, som skulle »piska skrifklådan ur
mig», spelade hufvudrollen. Äfven min fars spanska
rör var icke overksamt, utan »linjerade» rätt tappert
på min rygg, så snart den arga sjöbjörnen släppt sin
dagg. Men hvad som dock smärtade mig långt mer
än allt detta, var min ömma, älskade mors tårar, hvilka
jag äfven emellanåt såg flyta. Ändtligen vaknade jag,
vid det att städerskan kom in för att elda. Hon hade
knappt gått vit, förrän jag, vid ås}aien af den sprakande
lågan, greps af en djärf tanke, som snart blef
handling, i det jag ögonblickligt hoppade ur sängen och i
halft raseri störtade mot en gammal koffert, hvari alla
mina odödliga snillefoster lågo omsorgsfullt förvarade.
Det första, jag fick tag i, var min rysliga tragedi, som
genast, under ett hånskratt, vida värre än något af de
däri förekommande^ bofvars, slungades i Spiseln. Samma
väg följde därefter mina tusentals lyriska och episka
kväden, bunt efter bunt, tills ej en enda lapp fanns
kvar. Då, sedan offret var fullbordadt, ställde jag mig
med korslagda armar framför elden för att hånleende
betrakta, huruledes det allt förtärande elementet
recenserade mina »opera omnia»
»Lågan är hungrig och fråssar»,
sade jag nu, högtrafvande, med Tegnér, samt därefter
suckande med Nicander:
»Nu är det slut! Det sista bladet föll
Ifrån min vårfröjds sköna blomsterkrona.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
