Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
»Hippos med vagn och allt står till deras fria
disposition, och såsom varande af S:t Bernhards-rasen,
är han, som bekant, en särdeles stor barnvän.»
»Jag får tacka å mina »kultingars» vägnar - men
se där komma de, min själ, redan skumpande, de små
odjuren. Troligen hafva de af sina sladderskator till
systrar fått nos om, hvad som är i farvattnet.»
En vacker, hvitlockig gosse och en dito flicka
flögo nu med andan i halsen mot patronen, hvilkens
händer de fattade och kysste, under det de kastade de
mest lystna blickar på hunden och den lilla vagnen.
Sten och magistern upptogo nu hastigt sina renslar,
dem de spände på sig för att därigenom bereda rum
för barnen, hvilka de, i trots af faderns protest, lyfte
upp i den lilla vagnen, som genast, efter några
uppmuntrande ord af Sten till den välförståndige och glada
Hippos, sattes i gång med en fart, som föga eftergaf
trafvarens.
»Se så, skyll er nu själf, sedan ni gifvit dem
vanan», sade patronen, skrattande, »men jag vill
förmoda, att honden nog får betalning för sitt besvär, om
jag känner ungarna rätt.»
Några ögonblick därefter framkommo de till det
nätta landtliga huset, prydt af en skön veranda,
omslingrad af kaprifolier.
»Stigen på, mina herrar, utan krus och
komplimenter! Hvaba? ’adjustera sig’, säger herrn. Hvad
behöfs det? Jag tycker, att herrarna ä fina som fan.
Stigen på, bara! Här är ett enkelt, borgerligt hus, där
välmeningen är halfva välfägnaden.»
Den fryntlige värden öppnade nu dörren till ett
högt, luftigt rum, där en medelålders fru, med försvarlig
embonpoint och ett gladt, trefligt ansikte, som bäst
stod framför en ofantligt stor kinesisk bål, hvars
doftande, bataviska innehåll hon flitigt silade, eller som
det heter på konstspråket »piskade», genom ett
ansenligt durchslag.
Smått förlägen att blifva Öfverraskad under ett
sådant bestyr, kastade frun en skämtsamt förebrående
blick på patronen och ropade till honom, efter en vänlig
hälsning på de främmande: »Du är dig då alltid lik,
ra un, Samlade berättelser. IV. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
