- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
185

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

Eugene hade äfven i detsamma varseblifvit mig,
och i en ömsesidig gränslös förvåning utropade vi båda
på en gång: »Eugene? Sadelhjelm? Du här?»

Men då Eugenes blickar hastigt tycktes mörkna,
trädde min f. d. dam ganska välbetänkt emellan, i det
hon hviskade några ord till sin älskare, som nu genast
beredde sig att införa oss i sin boning, där jag
ändtligen hade att motse förklaring öfver de besynnerliga
händelser, som mött mig på detta verkligen ovanliga
slädparti.

Eugene bebodde en liten våning af fyra väl
möblerade rum. Vid inträdet i den lilla nätta salongen
nedsjönk hans älskarinna i en soffa, utmattad af alla
de själs- och kroppsansträngningar, för hvilka hon
under loppet af de senaste dagarna varit utsatt. Eugene
slösade på henne de ömmaste omsorger, som också snart
återväckte till lif de flydda rosorna på hennes kinder.
Småningom höjde hon sina skona ögon, fäste dem
med ett uttryck af innerlig kärlek på min lycklige vän,
och med ett sorgset,, förläget leende sade hon: »Ack!
min Eugene, allt, allt förefaller mig som en dröm, och
jag tviflar ännu, om icke så verkligen är. Det steg jag
tagit skall bli hårdt bedömdt, jag vet det, men då det
gällde din och min lefnadssällhet, hvad återstod väl
annat att göra?»

Eugene knäfoll vid hennes fötter och höljde
hennes händer med kyssar.

»Lämna mig nu», återtog hon, »jag besvär dig
därom, ty jag behöfver rö ... och . .. och jag benöfver
väl icke säga dig, att du genast i morgon ombesörjer
en åt mig passande bostad . . . Inga invändningar nu,
utan god natt, god natt, min älskade! God natt, baron
Sadelhjelm; ni har uppfört er som en rättskaffens
riddare, på slutet åtminstone», tillade hon med ett matt
småleende. »Er gamle vän Eugene kan förklara det
gåtlika i mitt förhållande, äfvensom ni kan låta honom
få veta, på hvilket besynnerligt sätt ni kommit att blifva
mitt skydd och försvar. God natt!» Hon vinkade nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free