- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
300

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälp i nöden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300

sittande i sin unge mans knä, och med hans arm
slagen om hennes lif: »Förlåt oss, herre! men vi äro
så unga!»

Gud vet hvad jag kände i detta ögonblick, men
det var någonting så lycksaligt, att jag med min
ungdomsskald Nicander utropade:

»Härligt är endast det unga och rena!
Skönaste fröjden är ungdomens fröjd!
Ungdomens oskuld eröfrar allena
Lifvets förklarade, strålande höjd.»

Sedan jag slutat denna citation, kysste Siri sin
man, så ömt, - nej, tusen gånger Ömmare, än om hon
varit den finaste fröken, och hviskade: »Hvad den
unge herrn måtte vara god, Lars Johan!»

»Ja, dä’ ä’ han, Siri lilla! Gud välsigne honom,
så herre han också ä! . . . Ser du», fortfor han, »den
herrn är bestulen, som jag redan sagt dig, och han
behöfver hjälp för ögonblicket ...»

»Det är ju gifvet», ropade hon och räckte mig
öfver bordet sin hand, den jag tacksamt tryckte.

»Se så, nu är det riktigt klart! för se en karl
bör anförtro sin kvinna allting. Du, Siri, som har
nycklarna till penningeskåpet, gå dit å ta’!»

Med en hinds lätthet och behag sprang Siri till
det blåmålade, med »rödaste rosor» utpyntade skåpet,
och framtog därur en sedelpacka, hvilken hon med
en öm blick lämnade sin man.

»Räcker detta, bästa herre?» sade denne och räckte
mig en sedel på 50 riksdaler banko.

»Gud välsigne er båda! I kännen mig icke ens
till namnet och gören mig ändå så mycket godt»,
utropade jag, med tårarna i halsen. »Jag behöfver icke
hälften, på långt när; men får jag en penna och en
bit papper att skrifva en förbindelse på.»

»Behöfs icke!» svarade Lars Johan, i det han
uppsteg och fattade min hand. »Jag har läst på
utanskriften, att herrn betalar och det är nog, eller hur,
Siri?»

I stället för att svara, utropade ungmor: »Herre
Gud! där kommer fröken Ebba!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free