Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvita frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
i den »Vandrande Juden» . . . fruktar jag att blifva
vansinnig . . . Ack! du minnes ju Adrienne och hennes
Dschalma? ... dessa två änglavarelser, för hvilkas
olyckor vi utgjutit så bittra tårar . . . Äfven Adrienne
var fången, liksom jag nu ... äfven hon kunde
omöjligen gissa sig till sina nedriga förföljare . . . Likaledes
jag . . . För mig är allt en oförklarlig gåta ... ett
ogenomträngligt mörker . . .
Att blifva anhållen och tillfångatagen midt på
landsvägen ... är det icke oerhördt? . . . och att sedan
inspärras i ett mörkt, högt, götiskt torn ... är det icke
fasaväckande? Gud! om jag vore man! . . . Om jag
med en grefve »Monte Christos» energi kunde arbeta
mig ut från detta nya »If»-slott, där jag nu
försmak-tar . , . hur förfärligt skulle jag icke då hämnas! . . .
Eller, om jag hade en »Paul Cliffords» jättestyrka, en
»Chevalier d’Artagnans» förslagenhet . . . himmel, hvad
jag då ... - Men jag är tyvärr icke annat än en
svag, fången och tröstlös kvinna, som icke äger andra
vapen än sina tårar.
Emellertid vill jag försöka att samla mina tankar
för att kunna lämna dig en någorlunda redig berättelse
om allt det oerhörda, för hvilket jag varit och ännu
är utsatt. Vet då, att när jag för omkring tre dagar
sedan - dock, huru kan man hafva reda på tiden i ett
fängelse, dit dagens stråle aldrig intränger, men som
ständigt upplyses af en lampa - återvände från en längre
resa till Sörmland, där jag i sällskap med den muntra
tant Greta och hennes man, öfversten, besökt mina
så innerligen kära släktingar, gamle baron S. och hans
. . . son . . .
Men Gud! här af bry tes jag åter af denna
melankoliska, klagande sång, som jag redan så ofta hört i
min fångenskap, och som ingifver mig ömsom
deltagande, ömsom afsk}^ . . . Den tyckes komma från
foten af det höga tornet och ljuder endast matt hit
upp . . . Dock, nu höres den starkare, nästan vild . . .
Gud! hvem kan det vara? Är det en hängifven,
riddare »Blondel» . . . eller är det en brottslig »Romilly»
- sådan han finnes beskrifven i »Grannarna» -, som i
tonerna söker att döfva sin ånger, sina kval? . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
