Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nye öfversten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
om agronom! och politik sedan! De voro värda att
ristas i gyllene taflor. Ack, han är för älskvärd!»
»Du blef syndabocken, stackars H***», sade en
annan, »men vi tacka dig: du stod på dig som en
hel karl».
»Å, icke låter jag skrämma mig af fem och ett
halft pund magert kött, äfven om det vaktas af en
arg hund. Men jag må undra, hvad han ville med min
värja. Jag tycker hon är bra nog. Jag skulle med
mycken lätthet kunna träda upp ett helt tjog sådana
mörtar som han på detta spett. Emellertid får jag
moja mig i arrest. Hurra! Lefve den nya öfversten!»
Öfverstelöjtnanten anhöll nu att få säga
kamraterna några ord. Då de ankommit till hans tält, höll
äfven han ett litet tal, mycket olika Öfverstens:
»Mina vänner och kamrater!
Jag har varit häftig förut i dag, men nu är jag
lugn. Jag vet, att herrarna hålla af sin gamle major,
och därför är jag säker på, att I alla, mina vänner,
gören allt hvad i er förmåga står för att undvika
anmärkningar. Oaktadt detta lära de väl ej uteblifva,
men som jag vill tro, att de då göras utan skäl, både
vill och skall jag taga ert försvar. Det är min
skyldighet efter det vi nyss fått höra. Jag hade bestämdt
ämnat taga afsked, men har ändrat mitt beslut, emedan
det vore orätt att öfvergifva er nu, då vi få en chef,
som förklarat sig endast äga fordringar på sina
underlydande. Jag tjänar därför kvar, huru mycket det än
kommer att förbittra mina gamla dagar. Äfven jag
kommer att vara sträng, därpå bereder jag er; dock
vill jag hoppas, att I af kärlek till mig visen den drift,
som aldrig kan framtvingas genom despotiska åtgärder.
Jag skall tala med öfversten om ett och annat i afton.
- Farväl, mina vänner!»
»Underlöjtnanten behöfver icke gå i arrest», sade
han därefter till den nykomne och klappade honom
vänligt på axeln, »men kom ihåg att passa på tiden».
Högt jublande gingo officerarne sina färde. Den
gamle hederlige mannens enkla, hjärtliga ord hade
till en stor del förjagat det obehagliga intrycket af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
