Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
yngre, hvilken vi vilja kalla Rosa, anledning att hviska
till sin väninna:
»Nej, se bara, Laura! Se på de små tokarna, huru
de bära sig åt!»
»Tokarna? Bära sig åt?» - Ack, Rosa, huru kan
du med ditt lättsinniga tal våga att vanhelga något så
heligt, så gudomligt?» svarade Laura, nästan misslynt.
»Se blott, huru ömt, huru menlöst de räcka
hvarandra sina förtjusande små näbbar! O, hvilken
himmelsk kärlek ligger ej i dessa kyssar, heliga och rena
som de, hvilka Eva, ännu i all sin paradisiska oskuld,
skänkte den lycksalige, den öfversalige Adam!»
»Hal ha! ha!» skrattade Rosa, så gällt och så
hjärtligt, att fåglarna, skrämda däraf, bortflögo med blixtens
hastighet.
»Elaka Rosa, som så kunnat störa min glädje!»
ropade Laura häftigt, under det hennes ögon fylldes af
tårar.
»Förlåt mig, söta Laura! Sådant var visst icke
min mening; men du pratade så tokigt, att jag icke
kunde låta bli att skratta af hjärtans lust. Visst kan
det vara trefligt nog att se ett par fåglar snablas ...»
»Snällas? fy! ...»
»Jo, just snablas, det är rätta ordet; ty de hafva
ju inga munnar, och det är väl med munnen, som
man kysser? - Men, vet du hvad? Jag har blifvit så
ut ledsen vid de där eviga kyssarna, hvarmed alla
romaner och poemer äro liksom fullstänkta, att jag på
fullt allvar beslutat att aldrig kyssa någon karl, min
far och mina bröder naturligtvis undantagna.»
»Ack!» suckade Laura, »du talar som ett barn,
hvilket du också, noga räknadt, är ... Förlåt mig, söta
Rosa!»
»Ber du mig om förlåtelse för det, att du
berömmer mig!» ropade Rosa lifligt och glömsk af sig själf.
»O, gifve Gud, att jag alltid kunde få vara barn! O,
gifve Gud, att jag vore berömmet värdig!»
Därefter dolde hon sin högt rodnande kind invid
väninnans barm och utbrast i tårar.
»Hvad menar du? Jag förstår dig icke,» sade
Laura förvånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
