Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mången jag saknar likväl, och en som senast har bortgått,
Tog mig i faderlig vård och lärde mig kröka på armen,
När jag var ung och behöfde hans grogg; och han harmades icke,
Om jag den gjorde för »brun», men försökte (som ynglingar pläga)
Grogga och svära långt värre än han – det var ädelt af honom!
Ja, min kära käpp, vår gamla trätobroder Kempf[1] har
kämpat ut, har slutat sin segling och inlupit i den säkraste hamnen.
Hans små fel äro nu förgätna, och vi vilja endast minnas det goda
och storsinnade hos honom, ty mannen hade onekligen sin storhet,
ehuru den endast kom att utvecklas på en jämförelsevis lägre
ståndpunkt i samhället. Så som han har väl knappast ännu någon
svensk ångbåtsskeppare vetat att uppbära sin värdighet, ingen
varit mera både fruktad och älskad. Frid öfver hans stoft!
........ Hvad mig själf beträffar, så har jag, efter
vanligheten, tråkiga dagar. Hufvudsakligast har jag mig själf att tacka
för detta, ty om jag litet bättre vårdat de gåfvor, som
Gamleherrn skänkt mig skulle jag nu, vid 46 års ålder, kunnat vara en
helt annan karl än jag är. Men jag tackar i alla fall den stora
Gifvaren, att jag har det som jag har. Den s. k. »skalden» Braun
slipper åtminstone att svälta ihjäl, och detta är en förbannadt god
sak [2]. För törsten sörja dessutom Karlshamnsborna på det
förträffligaste, ty kommer jag endast till staden, så veta de sannerligen
icke huru väl de vilja göra mig i den vägen. Karlshamnsbornas
sinnesstämning mot mig har under denna Blekings-sejour blifvit
särdeles favorabel, emedan jag icke har skällt på dem såsom förr, och
medgifvas måste äfven, att man sällan kan träffa hyggligare brackor
än härstädes. Jag glömmer aldrig ett af dina många sunda råd
till mig: »Lofva mig, Wilhelm, att ytterst sällan gå på krogen,
där du oftast dummar dig! Om du sällan syntes på offentliga
ställen, skulle du anses för en tusan djäfvul.» Detta råd har jag
nu; sent omsider, följt, och resultatet har blifvit – det som du
förespått.
Tusenfalldig lycka på 1860! Måtte du under dess lopp göra
groggarna mindre starka, på samma gång som din vänskap
förstärkes, om möjligt, för
din sant tillgifna, beständiga vän
Wilh. von Braun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
