Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Tandvärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minns hon nu och börjar finna
Chiffern till det kärleksspråk,
Som uti hans blick sågs brinna,
Utan mycket hufvudbråk.
»Hu! jag fryser» – så hon kvider –
»Äkta sängen är ej varm.
Visst min makes snöhår sprider
Kölden i min unga barm,
Ack! jag såg ej sextitalet,
Blott en god och stenrik man!
Ifrån frossan, ifrån kvalet,
Läkarhjälp blott rädda kan.»
Nästa morgon Emma hade
Tandvärk. Idel klagoljud!
»Käre!» hon till gubben sade,
»Skicka strax till doktorn bud!
Ut med roten skall han draga
Detta onda, som mig tär.»
»Själf» – han sparar – »vill jag laga,
Att han strax på stund är här».
Doktorn kom. På Emmas blickar
Sjukdomens natur han ser.
Bäst som hon förstulet nickar,
Linkar gubben fram och ber:
»Doktor! låt oss järnet smida
Medan det är varmt, var god!
Emma sagt, att hon vill lida
Villigt och med tålamod.»
»Du kan icke se min smärta»,
Hviskar hon till gubben nu,
»Söta du, gäck ut! ditt hjärta
Annars säkert brast itu.»
»Samma bön som frun jag beder»,
Faller äfven doktorn in,
»Jag försäkrar, på min heder,
Hennes tanke är just min.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
