Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Konsten att vara glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvar glädjen icke finnes, ger jag ej
Ett enda öre för det andra, nej!
Ty han likväl är lifvets hufvudsumma,
Och de som säga annat äro dumma.
Så lefve glädjen! Hurra! lefve han!
Med poesien får gå, som bäst det kan.
Emedan om en konst jag ämnar skrifva,
Bör jag väl också några regler gifva.
Det är det värsta! Men jag skulle tro,
Att dessa regler i hvart hjärta bo,
Fast än, gudnås! de ofta nog förkväfvas
Af män och förmän, som allt jämt förhäfvas
Och täfla att en stackare få ge
På förhand ett begrepp om helvete.
Men ack! för detta bör ej glädjen svika,
Ty inför Gud vi äro alla lika.
De hade godt när som de lefde, visst,
Men se: den skrattar bäst, som skrattar sist.
Ett »råttfritt magasin» man först bör äga,
Där man sin gärning utan sorg kan väga.
Det heter samvete, – och lycklig den,
Som det besitter ograveradt än!
Han kan förnöjd åt hela världen skratta,
Om tiderna bli aldrig så besatta.
Och får han hvarken titlar eller band,
Så får han likväl rolig sömn ibland;
Och får han ej i nådens sol sig värma,
Så kan han under himmelns gå och svärma,
Och hoppas med en stadig tillförsikt
På en utmärkelse af mera vikt;
Ty den, som ej har pantsatt samvetsfriden,
En härlig krona vänta kan med tiden.
Secundo bör man vara litet kär,
Men aldrig mycket, det åt fanders bär!
Ty icke vet jag något mer odrägligt,
Än se en karl, som älskar ... outsägligt.
Då duger han ju platt till ingenting,
Men tänker bara på att byta ring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
