Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Den kloke krigaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarför mista ben och armar? Hvarför slita som en hund,
Då i alla fall man strider här i lifvet hvarje stund?
För allt blod jag fasar, utom det som stiger på en kind,
Då med flickan jag i dansen flyger fram liksom en vind.
För belägringar och stormar har jag synnerlig respekt,
Utom dem, som ske mot tärnan, då dess hjärtas port är bräckt.
Ädlare än världens hjältar, vill jag icke mörda alls.
Mitt bataljfält är en danssal, och min seger är en vals.
Segerhjälten tar upp brandskatt, plundrar grymt för att få gull,
Jag i afton, utan grymhet, tänker fylla mitt schatull.
Se mamsellen, som där borta står i gula sidenskon,
Har ej far, ej mor, ej syskon, men i stället – en miljon.
Henne tänker jag besegra. Hon är värd en half provins,
Och förutan blod och tårar, makt och ära af mig vins.
Söker hjälten annat? Prosit! Nej, det har han aldrig gjort!
Och nu vill jag fråga världen: handlar jag ej mera stort?
Handlar jag ej mera ädelt? Är den strid ej långt mer from,
Som, vill Gud, förökar världen, än den som gör världen tom?
Därför framåt! Äran vinkar. Jag på segern säker är.
Hvad är själfva Karl den tolfte mot en väldig miljonär?» –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
