Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Det trotsade våldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, en flicka låter ej sig skrämma,
Som uti sin oskuld stark sig vet;
Jag gick dit och höjde upp min stämma.
Sång mig roa plär i ensamhet.
Genast kom den djärfve, som jag trodde
Aldrig mer sig kunna våga dit,
Efter hvad som händt, fastän han bodde
Ifrån stället blott en liten bit.
Ha! och nu (hans blod jag kunde spilla!)
Med förnyadt våld en kyss han tar.
Fly jag tänkte, – men jag till de stilla
Hörer, och jag, blek af harm, stod kvar.
Hvad var nu att göra? Förolämpa
Kan en man en ensam flicka väl,
Men det henne höfs mot våldet kämpa
Och ej frukta för en lustans träl.
Trotsigt gick jag då till lunden åter,
Med min trogna luta uti hand;
Jag dess milda toner klinga låter,
För mig själf jag spela plär ibland.
Genast kom han ... Hur han mig förskräckte!
Slog, med våld, kring mig sin starka arm,
Slöt mig i sin famn och lutan bräckte,
Lutan, ack! som hängde vid min barm.
Började att sedan löften göra,
Bad mig om – jag minns ej hvad det var;
Men som jag är döf på detta öra,
Gaf jag, stum af blygsel, intet svar.
Hvad är nu att göra? Ömt beklagas
Må väl jag, som fordom var så säll.
Men jag låter aldrig mig förjagas
Ur min lund, – går dit ännu i kväll.
Mammas moppe, en ibland de smärsta,
Vill jag föra med mig som försvar.
Må den djärfve göra fritt sitt värsta!
Att jag våld ej fruktar, sett han har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
