Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Skridskoåkerskan - Flickan och skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är just knepet. Nu är du färdig!
Blott res dig upp och håll säkert i
Den samma arm, som ej nyss var värdig!...
Nu släpper jag!» – »Söta Frans, låt bli!...
Nej, håll mig!... stöd mig!... Nu tar mig vinden ...
Jag faller!...» ropte hon, blek om kinden.
»Får jag en kyss, om jag hjälper dig?»
»Ja gärna hundra, blott kom till mig!»
Och Frans sig närmar. »För mig till stranden!»
Hon bad så varmt, med en ljuflig blick.
Och gossen lyder, han lossar banden,
Och lilla foten sin frihet fick.
»Och nu min lön?» Han sitt öga fällde,
Men i det samma en näsknäpp smällde;
»Nog syns det, att du är pojke än:
På isen skulle du tagit den».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
