Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - »Hon fick honom»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hon fick honom".
Där sutto två flickor vid Mälarens strand
Med nyaste franska roman uti hand,
Och tårarna flöto så strida.
Den ena pep ack! när den andra pep o!
Med barmen i vågor. – Nej, ingen kan tro
Hvad man af romaner får lida!
Men fåglarna sjunga i lunden bredvid,
Så glada, så sälla i sommarens tid,
Allt efter den långväga färden;
De ingenting känna om diktade kval,
Och huru sig lyckan kan skapa fatal
Mot älskande par här i världen.
Ej hårda föräldrar de veta utaf,
Ej grymma förmyndares hjärtlösa kraf
På litet förnuft hos de unga.
Se’n vingen är pröfvad, de fria ur bo’t
Sig äga att svinga sitt öde emot,
Som bjuder att älska och sjunga.
Ej otro, förtviflan och annat ditåt,
Ej sömnlösa nätter och lungsot och gråt
De känna – ej ens af romaner.
De lyckliga »fingo hvar andra» på stund
Och firade genast sitt äkta förbund,
Förutan båd’ präst och chikaner.
Men flickorna båda vid Mälarens strand
De gräto allt jämt, med romanen i hand,
Och hörde platt intet af sången.
Fast skapta för glädjen, de själfvilligt ledo,
Och snörlifven klämde och ögonen svedo,
Som verkliga sorger hos mången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
