Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Den väntande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den väntande.
I dag skall han komma! Han kommer i dag!
Han vuxit till man, och som jungfru står jag.
Jag både är glad och förlägen.
Fem vårar ha blomstrat, se’n honom jag såg;
Hur har ej förändrats se’n dess all min håg!
Jag både är glad och förlägen.
Då lekte vi samman, med hand uti hand,
Och gnabbades ofta, men kysstes ibland.
Jag både är glad och förlägen.
Men när han var stygg, jag bitterligt grät;
Då bad han så ömt, att jag honom förlät.
Jag både är glad och förlägen.
Ack, hvad han var vacker, när så han mig bad!
Jag kunde ju icke bli annat än glad?
Jag både är glad och förlägen.
Hans vänliga öga, hans lockiga hår,
Hans smekande röst jag ej glömma förmår;
Jag både är glad och förlägen.
Men nu, liksom jag, till en varelse ny
Han vuxit – med skägg på sin haka. Nej, fy!
Jag både är glad och förlägen.
Dock, hvad gör väl skägget, blott munnen är god
Som förr? – men att kyssa den, saknar jag mod.
Jag både är glad och förlägen.
Kanhända, att mamma mig nödgar därtill;
Då hjälper ej motstånd – och lyda jag vill.
Jag både är glad och förlägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
