Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Nyårsnatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flickan log: »Ack, hör! det tutar elfva.
Gamle kungen, som knöt vår förening,
Lyfter kronan snart. O, nyttjom tiden!
Ingen vet, min vän, hvad som kan hända.»
Så hon hviskade och föll med kyssar
I min famn, den vackra profetissan.
Ät alkoven, gömd af sidenhängen,
Flög en sidoblick .... o, jag förstod den ....
Men, när midnattstimmen ljöd från tornet,
Slet sig tjuserskan ur mina armar,
Och hon såg på mig med liknöjdt öga,
Och med kall, förändrad röst hon sade:
»Inga kyssar mer!» – och därvid svepte
Hon i schalen sina gudaformer,
Och hon gick till spegeln, för att ordna
Lockarna och gördeln, som jag rubbat.
»Inga kyssar mer! Vi måste skiljas,
Innan nöjet hunnit blifva ledsnad» –
Fortfor hon med största lugn i världen
Och bestänkte sig med kölniskt vatten.
»Le ej! ty det är mitt fulla allvar!
Lyckliga vi hafva varit båda –
Bättre dock att stanna uppå höjden,
Än att nedgå i den kalla dalen.
Ja, min herre, nu ni skall mig sakna,
Om ett år ni gjorde det ej mera.
I min kärleksvärld jag ej tål växling.
Därför endast älskare jag växlar.
Säg mig, har jag icke trogen varit
Löftet, som jag gaf er nyårsnatten,
Då jag lyssnade till edra böner?
Ja, jag håller alltid mina löften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
