Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Månförmörkelsen - Alexander och amazondrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Din blyghet ger jag intet för.
Emedan du har sett för mycket
Af det, som ingen nämna tör,
Men som gemenskap har med tycket.
Din renhet är ej värd ett grand,
Ty många fläckar ses du bära,
Och svart du visar dig ibland,
Det har jag, arma, bäst fått lära.
O, ve! o, ve den olyckskväll,
Då jag och löjtnanten, vi båda,
Oss smögo från min moders tjäll,
Att din förmörkelse beskåda!
Vi stego i en väderkvarn,
Att kunna rikta ögat närmre.
Jag var ett oförståndigt barn,
Förförarn nära, hjälpen fjärmre.
Han svurit mig så mången ed,
Som jag uti min enfald trodde.
Ett rendez-vous jag lofvat med,
Som blott på tillfället berodde.
Nu var det funnet – och jag fann,
Att han det att begagna visste:
Jag miste allt – och, liksom han,
Om månförmörkelsen gick miste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
