Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Vid hans durchlauchts furst Karl Anton Mainrad Fidelis af Hohenzollern-Sigmaringen högst beklagliga frånfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han säkerligen svalt ej, där han satt
Och styrde sina trogna hohenzollrar:
Han visste nog att taga ut sin skatt,
Ty sådant glömmer ingen, hur han kollrar.
Han hade äfven en armé så rar
Att leka med; när krigiskt blef hans sinne.
Tre hundra sjutti man precis den var[1],
Och lefde uti sina bragders minne.
Med den han höll sitt goda folk i styr,
På samma gång som han höll små parader;
Den lydde prompt kommando-ordet: fyr!
När så befalldes utaf »landsens fader».
Ja, nog var han så god som någon ann’.
Och våra skönheter i kungaborgen
De sörja honom också djupt, minsann,
Ty hela fyra dagar räcker sorgen.
Det är för länge! Man står aldrig ut
Med sådant kval. Men ... svart dock mången kläder,
Och kanske likar det sig bra till slut,
Och mången fröken sig åt sorgen gläder?
Men kungens sorg ... se, det är värre, det!
Den döde var dock en herr BROR, fast liten;
Han ägde ock en smula majestät,
Och 48 äfven han drog pliten.
Nej, furstar borde aldrig nånsin dö,
Då de så innerligt hvarandra sörja!
Jag hädanefter ock vill blommor strö
På deras graf, och nu som hofskald börja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
