Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Lika godt - Lilla fågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jag gick; men återvände
Innan än en kvart förgått:
»Säg, om ånger du ej kände?
Skall jag dröja?» – »Lika godt!»
Men jag dröjde. Om vår lysning
Och vårt bo jag talte brådt,
Hörde dock, med hemlig rysning,
Hur hon sade: »Lika godt!»
Detta kunde reta stenar,
Jag for upp, som vid ett skott:
»Vet du, Klara, att jag menar ...
Att jag menar ...» »Lika godt!»
Strax min hatt jag ville taga,
Men då log hon mot mig smått –
»Nej, jag hör ej till de svaga,
Säger också: lika godt!
Du tycks njuta af min smärta,
Du har aldrig mig förstått! ...»
Då föll Klara till mitt hjärta,
Och nu var det – lika godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
