Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Gorm den gamle och Tyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hon var andäktigt from,
From förutan ända:
Ville prompt till kristendom
Konungen omvända.
Men fast Gorm var illa kär,
Dock förnuft han hade:
»Tag mig, flicka, som jag är!»
Han till Tyra sade.
»Dyrka hvita Krist i ro,
Som dig bäst behagar!
Jag vid mina fäders tro
Blifver alla dagar.»
När skön Tyra såg, att han
Var rent af omöjlig,
Och, fast helig, själf hon brann,
Blef hon mera böjlig.
Det ej heller var så lätt
Att en tron försaka,
Helst när hon på gammalt sätt
Bedja fick och vaka.
Och hon ger sitt ja till sist,
Ledd af sina präster,
Men därvid, så fullt af list,
Hon ett villkor fäster:
Inför världen vill hon blott
Heta kungens maka;
Äktenskapets bästa lott
Får han icke smaka.
(Det förstås, som hednisk man,
Icke såsom kristen:
Då han allting fordra kan,
Fri från syndabristen.)
Fast det var ett dunderslag,
Gorm sitt bifall skänkte.
»Kan hon själf, så kan väl jag»,
Hednakungen tänkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
