Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Den gamle soldatens sång, i anledning af prygelstraffets bibehållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vi käppen fått behålla,
Så till vår som Sverges skam.
Oss man vill som hundar hålla,
Smeka skurkar såsom lamm.
Kval och nesa blott man har
Sparat åt sitt lands försvar.
Ännu af en kitslig djäfvel
Kan en gubbe »läggas opp»,
Smälta o vett se?n och skräfvel;
Men det blir väl en gång stopp .. .
Bäst det hjälpes, tyckes mig,
Om man icke lägger sig.
Fan jag frågar efter svedan,
Det är skammen, skammen blott. –
Själf jag slipper nog, emedan
Mitt gevär då har ett skott. –
Nej, min gamla gump ej mor
Blifva får, förrän jag dör.
Prästerna, sig alltid lika,
Ville prompt hå pryglet kvar,
Fast om Kristus de predika,
Och hans mildhet, alla dar.
Om en präst jag hade, tänk,
Upplagd på en prygelbänk![1]
Något litet öfver djuren
Borde dock soldaten stå,
Och från täta prygelskuren
Af sin kung försköning få.
Den, som skydda skall hans hus;
Kan det fordra utan krus.
Disciplinens hårda tygel
Blindt jag lydt. – Nu vill jag dö:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
