Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - V. Rolfs frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_68_
Högre fröjder än bland svärden,
Gifvas väl för kvinnan än,
Länge nog du minskat världen,
Nu föröka den!
Säg, hvi hata jordens söner?
Det är ej beskedligt. Ack!
När du deras tjuskraft röner,
Säger du dem säkert tack.
Hand och hjärta, säng och säte
Bjuder jag, kung Rolf, åt dig!» -
Men med ett förtviflåns läte
Skrek nu Torborg: »Tig!»
»Svenner, kommen och mig hållen !>:
Fortfor hon, af vrede svag,
»Värre hatar Tor ej trollen,
Än jag hatar männer, jag.
Men på skämt du kanske talar,
Du är oerfaren, ung.
Det är kändt kring berg och dalar,
Att jag är - en kung.»
»Här har jag min egen mening,
Som besannas af din - barm»;
Svarar Rolf, »på vår förening
Yrkar jag nu dubbelt varm.
Ja, förlåt mig! du är kvinna
Och har blod i öfverdrift.
Ack! ditt hat skall snart försvinna
När du väl blir gift.»
Torborg, stum af allsköns fasa,
Hörde infarni’n till slut.
Men nu började hon rasa,
Sjudhet brast volkanen ut.
»Kämpar, fort den djärfve dräpen,
Som er kung försmädar så!
Ack min Gud, hvad jag är häpen!
Bind och slå och - slå!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
