Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Sauls kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Ej heller minsta räson i detta,
Och rent förtviflade af de sätta
Till landet Jemini, på sin hals,
Men funno intet, nej intet alls.
När sist de nått till thet landet Zuph,
Tog Saul först sig en duktig sup
Och sade sedan: »Jag tror vi gifva
Det böfveln blankt att här längre drifva
Omkring som hundar. Kom, låt oss gå
Till hemmet åter! Väl pappa må
Åsninnotankarna låta fara.
Han har ju oss, det har ingen fara.»
Men drängen sade: »Det går ej an;
Kis är en ärlig, men hetsig man,
Som slag och ovett på oss skall ösa,
Om hem vi komma åsninnolösa,
Men si, nu hitta’ jag råd, för fan!
Det finns en märklig gudsman i sta’n;
Som ligger där invid flodens stränder;
Allt hvad han säger det äfven händer;
Låt oss till honom att fråga gå,
Han nog tar satarna reda på!»
Men Saul sade: »För alla drängar
Är du en krona! Men inga pengar
Vi hafva - inte det ringaste -
Att för besväret gudsmannen ge.
Gudsmänner snålare bli af nåden
Samt se på styfvern och hålla på den .. .
Själf är jag pank som en nyfödd gris,
Är stadd vid kassa du möjligtvis?»
»Jag har en tolfskilling», drängen sade,
Och hela summan nu fram han lade
I blanka löspengar. - »En guds man
Ej’ ratar något och det går an
Hans håg att fresta med bara slantar»,
Skrek Saul, läggande på dem vantar.
Och nu de sprungo åt staden till,
Men strax vid tullen herr Saul stod still
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
