Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Andra taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
.AJSTDUA. TA-FLA.3ST.
(En gårdsplan. SI Otter öl. HANKA sitter tyst vid ett stort
bord, kring hvilket flera gäster, män och kvinnor, äro
församlade.)
EN BONDE.
Skål, Hanka! Hvad sitter du och tjurar efter?
I ditt ställe skulle jag hoppa som kråka på kvist.
Men du öppnar aldrig din mun en gång. Är det
förnuft i det? Icke för att jag vill tala ondt om
de döda, den helige Nepomuk bevare mig därifrån!
Men nog var din saliga Scharka ett surt äpple att
bita i. Kvinnfolk kan nog vara bra, men der vår
Herre har sin kyrka, har hin Onde sitt kapell, och
där geten är bunden, där gnager hon, sa’ far min.
VÄ HD E N (en gammal man.)
Drucken man talar hvad nykter tänker.
BONDEN.
Det har du rätt i, farbror! men det är din egen
skuld, då du fägnat mig så rundeligen. De unga
skall man lära, de gamle skall man ära, sa’ far min.
Men jag säger i alla fall, att Hanka bör tacka sin
milde Gud, för att han fick stämma i bäcken, innan
han kom i ån. Innan han blef gift, var han den
kryaste, vackraste och kvickaste gossen i hela vår
ort, men efter den betan började han hänga hufv’et,
likt en häst, som bär hank. Underligt var det heller
inte. Skål, Hanka!
(Då Hanka fortfar att tiga :)
Jag tror du ser snedt på mig. Men ord äro
inga kvarnstenar, sa’ far min, och jag säger än en
gång, att du inte har något skäl att sörja. Skål,
Hanka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
