- Project Runeberg -  Samlade dikter / Tredje delen /
294

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

Högt öfver mig, och jag kan blott tillbedja,
Som jag tillbeder Gud och alla helgon.

(Sätter sig i en stol, med ryggen mot dörren.)

Där ute ljuder glad musik. Trumpeten

Sig blandar sträft med flöjtens vackra toner.

Så i mitt sinne ock de sälla känslor

Strax öfverröstas af en satans ångest. -

Jag smugit mig från bröllopet och - bruden,

Som var så vacker, att jag nästan blef

Spritt galen, när jag bara såg på henne.

Jag rodnar, som ett barn, vid hennes smekning,

Och när hon slår sin arm omkring mitt lif,

Den hvita armen, mjuk som en kanin,

Då vill jag nästan sjunka ned i jorden,

Fast Gud skall veta, att det smakar fågel.

Nej; sådan mat ej passar för en bonde! -

Men jag är grymt olycklig, ty för henne

Jag skulle kunna gå i bleka döden,

Så vacker, god och lätthandterlig är hon,

Ack! om jag bara vågade att älska!

Om det gick an, om blott jag kunde tvinga

Den sappermentska själen följa med,

Ty kroppen vill nog älska, han, den slyngeln! -

Men, Hanka, repa mod! Hon är så vänlig

Mot dig. Hon varit det från första stunden,

Och hon med glädje räckte dig den hand,

Som man för hennes räddning satt till pris,

Då icke något annat ville hjälpa.

Det där betyder godt. Hon ser på mig

Precis som bygdens tärnor gjorde fordom,

Då jag var ung och sjöng så granna visor.

Hon kvinna är, hon ock, fastän en ängel.

Och vill bli smekad af sin man tillbaka;

Det är ju i sin ordning. - Om hon blott

Så onaturligt vacker icke vore!

Det skämmer allt, ty mina grofva händer

Ej äro skapade att plocka liljor.

(Tystnar och sänker hufvudet.}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/3/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free