Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorglig tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du suckar, – men jag vill ej gråta,
Nej, jag vill le som stjärnan där.
Mitt ödes brott vill jag förlåta,
Om också hjärtat krossadt är;
Ty ack! den fröjd, vår kärlek gifvit,
Dess bittra smärta öfvergår,
Och om det äfven höst har blifvit,
Så hå vi dock en gång haft vår.
»Tillhöra vi ej re’n hvarandra?»
Din är för evigt jag likväl.
Om hand i hand vi ej få vandra,
Så få vi vandra själ med själ,
»Hå vi ej njutit?» – hvilken lycka
Har varit renare än vår?
Och oss ur minnets himmel rycka
Ej någon mänsklig makt förmår.
Så lefvom då af våra minnen!
De sorgliga behåller – jag,
Men I, o glada! brinnen, brinnen
Och lysen upp min älsklings dag,
Snart äro lifvets gåtor lösta,
Då vigas vi af dödens röst! –
Men ack! jag arma dig vill trösta,
Till dess jag själf – blir utan tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
