Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad jag varit. - Mina suckar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag varit glad. På vingar buren,
Den friska anden höjde sig,
Och det fanns intet i naturen,
Som ej stod lefvande för mig.
Nu äro skog och fält så öde,
Och alla goda andar döde.
Jag varit vis. Jag röster hörde
På berg, i dal, från silfverflod.
De Edens minnen återförde,
Ett himmelsk språk jag då förstod;
Men ack! jag glömt det nu, emedan
Jag kom i lifvets skola sedan.
Jag varit god. Till ljusets länder
Var vägen då så kort, så skön.
Med späda, sammanknäppta händer
Jag himmeln famnade i bön.
Allt som jag växte, aftog fröjden,
Och jag fick längre upp till höjden.
Skall ständigt denna tid jag sörja,
Där vilsen jag i öknen går?
Skall ej min barndom åter börja
För evigt - i en evig vår?
Ack jo! jag anar bättre skiften,
Snart blir jag barn på nytt - i griften.
-
Mina suckar.[1]
Re’n solen sjunkit ner,
Det mörknar mer och mer,
Allt dagens buller dör,
Och blott min suck jag hör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
