Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En syn.
Jag vet det nog! Jag handlar icke rätt,
Som spejar här igenom nyckelhålet;
Dock tänker jag, på. jesuitiskt sätt,
Att medlen helgas utaf ändamålet.
Jag alltid önskat mig en himlasyn,
Men änglar stiga icke mer ur skyn.
Ty underverkens ålder är förliden, -
De stiga blott ur bädden nu för tiden.
Där sväfvar ängeln! Huru oskuldshvit
I morgondräkt, som ingen gördel binder!
De lösta lockar fladdra hit och dit
Kring skuldra, hals och barm och rosenkinder.
Ur lilla toffeln, pärlbesådd och rik,
Jag blänka ser en fot, en älfvas lik.
Kring friska läppar leka löjen sälla,
Och alla former utaf hälsa svälla.
Men af de ljufva drömmar, natten skänkt,
Stå mörkblå ögonen ännu i lågor.
En trånadssuck sig höjer, Oförtänkt,
Och sakta vaggas tvänne hvita vågor......
Jungfrulig purpur strax på kinden går,
O, helga oskuld! jag ditt språk förstår;
Inför en värld vi rodna knappt, vi männer,
Hon gör det ensam - blott för hvad hon känner.
Hvem gällde denna suck? Helt visst den var
Den första efter sjuttonårig dvala.
Ditt väsen, flicka! du nu fattat har,
Och förr ej hörda röster till dig tala.
Din synkrets vidgas. Till en myrtenlund
Har sig förvandlat hela jordens rund,
En kraftig, skön gestalt du där ser sväfva,
Och rädda aningar dig genombäfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
