Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens högkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL XII (ensam med Hultman),
Se efter, om de alla äro gångna
Och ingen lyssnar utanföre! Posten
Befaller du att draga sig tillbaka,
Ty jag vill hafva tyst omkring mig. –
(Då Hultman återkommit.)
Nå?
HULTMAN.
Allt tyst, ers majestät! På hundra alnar
Finns ej en kristen själ förutom mig.
KARL XII.
Gud vare lof! Jag kan då andas ut!
(Ger till några halfkväfda rop af smärta.)
Ack, fåfängt är det att befalla plågan!
Hon nog tar ut sin grymma rätt och växer
I samma mån man söker dölja henne...
De tro med andra nerver mig begåfvad,
Med nerver utaf stål. – Du, Hultman! känner,
Du endast, hur åt mänskliga eländet
Jag skattar, delande den svages jämmer
Och ständiga behof af tröst och lindring. –
HULTMAN.
Ers majestät kan lita tryggt på mig. –
Ett såradt lejon gömmer sig i kulan,
Att mindre djur ej måtte se dess kval, –
Det där förstår jag nog, fast simpel ridknekt; –
Jag ville också icke gärna, att
Min lejonkung för någon annan skulle
En mänsklig svaghet visa, än för mig,
Hvars första plikt är: se och icke se.
KARL XII.
Du är en ärlig karl! Kom, sätt dig här
Invid min sida! – Det i foten bränner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
