Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första taflan. Borgholms slottsträdgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mig gratulera er, som i er vård
Och i er fursteliga ladugård
Har gömt så sällsynt skatt! Jag häpen stod
Framför det mästerverk af kött och blod,
Som, lik Minerva med sin lans, med grep
I handen stod och flux mitt hjärta knep.
Mot henne hertiginnan af Tarent
Är ingenting, platt intet. Hvem har sändt
En sådan ovän till Karl Gustafs dygd
I denna paradisiskt lugna bygd?
KARL GUSTAF.
Nå, Gud förbarme sig! Den slyngelen
Har nosat i korpralens kanna re’n!
Och ej ett ord i kväll jag höra får
Af honom, som är klokt...
LORENTZ VON DER LINDE.
Det återstår!
Men ännu en pokal jag bräddar full,
Och detta endast för min kärleks skull
Till eders höghet, som jag ömt besvär,
Att med den enda nyhet, som jag bär,
Få vänta till dess man sig hunnit göra
Tillräckligt lämplig att densamma höra.
Man väntar aldrig nog på något godt,
Och jag är aldrig den, som gör sig brådt.
KARL GUSTAF (leende).
Din plan jag nog förstår; du önskar väl
Att få din ankomst firad, galna själ?
Må ske! Vi vilja slå oss lösa då
Och lefva lustigt om. Men låt oss gå
I slottet in! Här börjar blifva kallt.
LORENTZ VON DER LINDE (ser utåt en trädgårdsgång.)
Där kommer hon, den himmelska gestalt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
