Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etiska fragment - Anteckningar för ”Samvetets trappsteg” - V. Strödda reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess individuella olikheter i tendens äro stora, så äro dess generella
likheter ändå större. —
#
Försoningen mellan samvete och individuella drifter är ett
livsbehov hos människan. Hos den högst utvecklade människan bliva de
till en enhet. Denna är därför egoist i sin altruism. — Egoismen står
ej längre som en part emot samvetet, de uppgå i varandra försonade,
förenade, ty deras lyckoideal sammanfalla. Samvetet är en produkt av
släktets erfarenheter om lyckan, som går i arv till individerna. Det
individuella samvetet, arvet från förfädren, utvecklas, d. v. s. korrigeras
blott genom att följas — endast genom nya erfarenheter i strävan efter
lycka. Nietzsches övermänniskoideal betecknar ett återfall till de gamla
tyrannerna. Bägges känsla av lycka vilade på samma piedestal av
andras lidande. Men deras lycka har också det felet, att den icke
förmår göra dem själva -— lyckliga. Ty icke ens övermänniskan kan
springa ifrån sitt samvete, som ekar av de missljud, som skorra runt
kring den nya "harmonien" och göra den liten och trång trots dess
stora maner. Men Nietzsche gav släktet nva erfarenheter på vägen till
lyckans ernående. Hans eget liv visar människorna bort från hans eget
ideal och säger: han var ingen stor byggmästare, ty han byggde med
för litet material och siktade ej liksom allas vårt samvete mot en
världsharmoni. "Den ensamme är den starkaste" endast när hans samvete
har en vidare famn än den majoritets han bekämpar. Martyren dog,
men bödlarnas avkomma blevo kristna. Kristendomen är en form för
sammedvetandet men ej den högsta, ty den skall ej lyckas försona
samvetet och de individuella lyckokraven hos oss. — Yår individulla frihet
måste hand i hand med solidaritetskänslau skapa en ny lag och ett
nytt evangelium. Det skall bli den nya dagens verk. Den individuella
friheten skall ej längre stå som en hotande kämpe mot
solidaritetskänslan; den skall i stället bli den utvidgade solidaritetskänslains glada
och soliga älsklingsbarn. — Solidaritetskänslan skall som en god moder
sörja för att de icke riva ögonen ur varandra under utvecklingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
