Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"30 TRAST-TÄTTINGAR.
/ställen bo de båda sistnämnda arterna helt fredligt jemte hvar andra. Skogsknetterns
käraste sittplats och hviloställe är på, de undre grenarne af höga bokar, hvaremot
grankäxan plägar uppsöka toppames yttersta spetsar och löfsmygen knappt gör
någon, skilnad mellan högt och lågt. Hvarje par har sitt häckningsområde på den
utvalda uppehållsorten, tål inom detta intet annat par af samma art, retas med och
förföljer äfven alla andra småibglar, som komma det allt för nära, och bidrager
härigenom samt genom sitt eget oroliga lynne och sin visserligen enkla men icke
obehagliga sång i hög grad till att gifva lif åt skogarne. Äfven om någon gång
löf-sångarne sitta stilla på ett ställe, vippa de åtminstone med stjerten. Deras flygt är
fladdrande och något osäker - hoppande, såsom Naumann uttrycker sig. Alla arter
sjunga ytterst flitigt under rufningstiden, uppblåsa dervid strupen, resa på hj essäns
fjädrar, låta vingarne hänga, gifva dem möjligen äfven en darrande rörelse, börja
redan som allra tidigast på morgonen och sluta först efter solens nedgång.
Löfsångarne bygga mer eller mindre konstnärliga, bakugnsformiga bon på eller
omedelbart öfver marken. Skogsknetterns och löfsmygens bon stå alltid på marken,
likaså i regeln grankäxans, men stundom befinna sig den senares bon ]/2 till l
meter högt upp ibland buskarne och nästan alltid i enbuskar, der småskogen utgöres af
sådana. Såsom min fader iakttog med löfsmygen, börja alltid honorna med att
ur-’halka en fördjupning, i hvilken boet skall stå, uppdraga ofta med mycken
ansträngning gräs- och moss-stäuglarne och bearbeta stället så länge med näbben, till dess
de gjort en halfklotformig fördjupning i marken. Nu framskaffa och ordna de
byggnadsämnena, och ehuru de endast arbeta härmed under morgontimmarne, ådagalägga
de en sådan flit, att alltsammans är fulländadt på några få dagar. Under arbetet
söka de så mycket som möjligt dölja sig sjelfva och boet, upprycka derför mossa
och gräs långt från det samma och flyga med dessa ämnen först upp i något i boets
närhet stående högt träd, från hvilket de sedan sänka sig ned till boets plats.
Skogs-knettern häckar blott en gång om året, i slutet af maj eller början af juni,
löfsmygen och grankäxan ungefär vid samma tid eller något senare; stundom finner man
deras ägg i början af juli. Den förstnämnde lägger 5 till 6, löfsmygen 5 till 7,
grankäxan 5 till 8 ägg. Båda könen rufva turvis, hannen dock endast under
mid-dagstirnmarne och icke heller med honans hängifvenhet, ty hon låter nära på taga
sig med händerna eller rent af trampa i hjel sig, förr än hon flyger bort, och om
hon i sista ögonblicket lyckas undkomma, flyger hon på ett krypande sätt långs
marken; men om ungarne redan ligga i boet, flyr hon under klagande skrik och utvecklar
dervid hvarjehanda listiga förställningskonster för att aflägsna uppmärksamheten från
ungarne. Efter högst tretton dagars rufning framkomma ungarne ur ägget, efter
ytterligare tretton dagar äro de fullväxta och några dagar derefter fullkomligt
sjelfständiga, då löfsmygen och grankäxan väl för andra gången besluta sig att kläcka
på nytt. - Till hela skaran af hårbeväxta och befjädrade röfvare, som göra jagt på
småfoglarne, sälla sig såsom fiender till löfsångarnes afkomma möss, skogsspetsmöss,
möjligen äfven ormar och ödlor; men större fara än genom hela detta följe löper
afkomman likväl genom länge ihållande störtregn. Endast i Italien, södra
Frankrike och Spanien förföljas de muntra och älskliga foglarne af menniskan, som
använder dem för köksändamål. I bur ser man sällan löfsångare, ehuru de med
noggrann omvårdnad rätt väl passa i fångenskap och vänja sig vid annan föda än den
de skaffa sig i sin frihet; de blifva då snart tama och förtroliga och återgälda
rikligt den på deras vård nedlagda mödan.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
