Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 TRAST-TÄTTINGAR.
upp, flyger han tätt öfver grässpetsarne och kastar sig plötsligt åter ned. Stundom
ser man honom på spetsen af ett strå för att härifrån öfverskåda sin omgifning. Då
han sitter stilla, bär han stjerten upprätt, stundom äfven rigtad framåt öfver ryggen,
men under snabbt lopp håller han honom vågrätt bakåt. Under parningstiden låter
hannen höra sitt korta men näpna qvitter.
*
*
Den femte falangen (Latirostres) bland trast-tättingarne utmärker sig genom
bred, nedtryckt näbb, vid hvars rot sitta stora och talrika borstfjun (vibrisser). Alla
dessa foglar tillhöra gamla verlden.
Familjen Trädsvalelika (Ficedulidae). I flera hänseenden påminner denna
familj om näktergalarnes byggnad, särskildt genom sina vanligen långa och med
benharnesk (hel beklädnad äfven framtill) försedda mellanfötter, ett undantag från
falangens allmänna karakter. Näbben är vid spetsen temligen hög, från sidorna något
hoptryckt. Vingen har den andra pennan betydligt längre än armpennorna.
Rödbröstade flugsnappare. Hit hör den Lilla flugsnapparen (Erythrosterna
parva, fig. 20, ’ b), en hufvudsaldigast i sydöstra Europa och mellersta samt östra
Asien ända bort till Kamtschatka förekommande art, som dock temligen ofta träffas
äfven i vestra Tyskland och någon gång förirrat sig in i Skandinavien ända till
Stockholmstrakten. Genom sin roströda färg på bröstet påminner den gamle hannen
rätt betydligt om rotgeln. Honan har blott en rostgul anstrykning på sitt bröst.
Kroppslängden är omkring 12 cm., hvaraf stjerten upptager 5 cm. Sången
beröm-mes såsom munter och med klockren klang.
Trädsvalor. Hanuarnes brokiga sommardrägt, bjert afstickande hvitt mot svart,
har gifvit detta slägte dess svenska namn; det latinska (Ficedula) betyder
»fikon-äterska» och erinrar om dessa foglars älsklingsföda under hösten i södern. Brokiga
flugsnapparen (Ficedula atricapilla, fig. 23, b), hvars längd är omkring 13 cm.
och som dessutom igenkännes derpå, att andra handpennan är något kortare än den
femte, samt Halsba n ds flugsnappare n (Ficedula collaris, fig. 20, a), med en längd
af omkring 16 cm. och med den andra handpennan något längre än den femte,
förekomma båda uti Sverige, men den sistnämnde blott på Gotland. Eljest tillhöra de
alla sydligare länder i Europa.
Till sitt beteende synas de båda arterna icke skilja sig från hvar andra.
Trädsvalorna äro muntra, viga foglar, som äro i rörelse hela dagen och äfven då de hvila
på en gren, rycka på vingarne eller vippa med stjerten. Endast då vädret är mycket
ogynsamt, sitta de sorgset stilla på ett och samma ställe; vid vacker väderlek
deremot visa de sitt glada lynne, flaxa muntra från gren till gren, flyga lekande upp
i luften, retas utan ondska med sina likar, låta ofta höra sin milda, kort afbrutna
lockton och ledsaga hvarje ljud med motsvarande rörelser af vingar och stjert. Om
våren sjunger hannen flitigt och alldeles icke illa; hans enkla, något vemodigt
klingande sång påminner om rödstjertens. Båda arterna jaga samma byte på samma
sätt och båda förtära i nödfall bär. Vid fult väder genomfladdra de trädens kronor
och bortsnappa under flygten de på bladen sittande insekterna, vid vackert väder
stiga de ofta högt upp i luften for att taga fast en uppspanad fluga, mygga, mal,
broms, fjäril, gräshoppa m. ra.; äfven från marken upptaga de stundom insekter, men
detta sker lika fullt alltid under flygten. I likhet med alla foglar, som äro ovanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0070.html
