- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
86

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

FINKTÄTTINGAR.

enkel föda, roar genom sin rörlighet och sin färdighet i att klättra, sluter sig snart
innerligt till andra foglar och smeker dem på alla sätt. Hennes sällskapskärlek blir
henne förderflig, ty har en fogelfängare blott fångat en gråsiska, så kan han lätt
bemägtiga sig de öfriga, som hon ditlockar.

Näbben är på Hämplingarnes slägte (Cannalina) af samma form som hos
gröuingarne, med trubbigt rundad, icke köl ad rygg, ej heller från sidorna hoptryckt;
men den är jemförelsevis mindre och utan tecken till inskärning i öfverkäkskanterna.
De hithörande arternas färg är också öfvervägande grå och hvit i stället för
grö-iiingarnes gröna och gula. Hos oss förekomma två arter: Vinterhämplingen
(Camuibina f lavir ostris) med en mindre näbb, som om vintern är gul, och en
grågulaktig strupe, samt den egentliga Hämplingen (Cannabina linota, fig. 35, c)r
hvars strupe är hvit, men gråfläckig. Båda hafva en längd af omkring 13 cm.
Vinterhämplingen är en mera högnordisk fogel, som blott om vintern kommer till
mellersta och södra Sverige. Han är till lynnet vild och otämjelig, hvarför ock
S un d e vall kallat det underslägte, han velat bilda för den, Agriospiza (d. ä.
vild-fink). Hämplingen deremot, som häckar i södra och mellersta delarne af vårt land
och för öfrigt bebor hela Europa, Mindre Asien och Syrien samt har vinterqvarter i
norra Afrika, är bland våra finkar en af de älskvärdaste och behagligaste, oafsedt
hans sångkonst, som gör honom till en af de mest omtyckta burfoglarne.
»Hämplingen», säger min fader, »är en sällskaplig, munter, ftygtig och temligen skygg
fogel, som utom under häcktiden alltid håller till sammans med sina likar i större eller
mindre flockar; till och med under häckningstiden har jag sett flera till sammans. Om
hösten, vanligen i augusti, slå de sig i hop till stora skaror, så att jag sett hundra
och flera på en gång. Om vintern blanda de sig bland gröningarne äfvensom bland
bofinkar, bergfiukar, pilfinkar och gulsparfvar. Om våren åtskiljas de vid parningen,
men ofta häcka de fredligt bredvid hvar andra. Huru troget de båda makarne älska
hvar andra har jag ofta till min ledsnad erfarit. Då jag skjutit en hanne eller en
hona af ett par, flög den qvarlefvande länge omkring i närheten, ängsligt utstötande
sina locktoner, och ville icke aflägsna sig från platsen utan att få sin make med
sig.-Lika ömt älska de sina ägg och sina ungar och låta hos dessa mycket lätt fånga sig»
Flygten är lätt, temligen snabb och sväfvande.» - Redan i april bygger hämplingen
bo och under sommaren häckar han åtminstone två, vanligen tre gånger. Boet
an-lägges helst i skogsbryii eller dungar på fälten, men äfven i enstaka buskar,
merendels lågt öfver marken, består till sitt yttre af risqvistar, små rötter och
grässtänglar, ljung och dylikt, hvilka ämnen inåt väljas allt finare och sålunda bilda
liksom ett andra lager, och beklädes slutligen i sjelfva den skålformiga fördjupningen
företrädesvis med djur- och växtull, men i synnerhet med hästhår. Kullen innehåller
4-5 ägg, som räf vas af honan ensam under 13 till 14 dagar. Ungarne, i synnerhet
af sista kullen, matas gemensamt af båda föräldrarne med förut i deras kräfva
uppmjukade frön. I motsats till bofmkarne lefva hämplingarne äfven under
häckningstiden i fred med hvar andra. Flera i hvar andras närhet rufvande honors hannar göra
ej sällan gemensamma Utflygter och sjunga till sammans bredvid bona utan strid. -
Hämplingen lefver nästan uteslutande af frön, men anses det oaktadt ingenstädes
särdeles skadlig, så vida man icke skattar mycket högt hans angrepp på kål-, rof-r
saladsfrön och frön af andra hushållsväxter i våra trädgårdar. Ogräs torde
emellertid lemna honom hans hufvudföda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free