Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
KRÅKTÄTTINGAR.
ingalunda vänligt. Det oaktadt sjunger ban glädtigt sin sång och sätter sig dervid,
efter sin vana, på högsta punkten, der vädret från alla sidor kan komma åt honom.
Häri betraktar ställningar och förhållanden i verlden med en filosofs lugna sinnesro
och låter aldrig bringa sig ur sitt goda lynne. Den som känner honom, måste tycka
om honom, och den som icke känner honom, gör väl i att på allt sätt lära känna
honom och fästa honom vid si^, tv han blir för menniskan en kär vän, som tusen-
£j ’ *’
falt återgäldar den omvårdnad, som egnas honom. - Så snart staren återkommer
Fig. 50. a. Siare (Sturnus vulgaris). b. Svartstare (Slurnus unicolor).
på våren, synas hannarne på de högsta ställena i byn eller staden, på kyrktornen
eller i gamla träd, och sjunga här under lifliga rörelser af stjerten och vingarne.
Det är visserligen icke mycket med deras sång, som mera liknar småprat och
dessutom innehåller enstaka oangenäma, knarrande toner, men den föredrages ined
sådant glädtigt lif, att man likväl gerna hör honom. Starens betydande
bärmnings-förmåga bidrager dessutom väsentligen till att gifva sången en lustig pregel. Alla
ljud, som höras i trakten: gyllhigens halfqväfda hvissling liksom korpens eller nöt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
